Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Graves intriger hjälpt honom igenom: han hade blivit
icke blott utnämnd, utan även lyckats ställa så till, att
han skulle få tillträda den nästan med detsamma.
Men det är icke om Grave och det ensliga bostället
inne i skogen vi ännu ha att förtälja: vi skola besöka
Leonards gård.
^På östra sidan av Bullarsjön, just i svängen mellan
nagra brådstörtande backar och en av dessa tjusande
dalar, som blivit omnämnda, låg Trollhatten. Enligt
sägen hade gården denna benämning efter den förut
omtalade prinsen på Trollslottet, vilken en afton, då
han kommit av sjön och här landat för att begiva sig
hem till sitt, blivit så förtörnad över att höra näckens
sang och se honom själv sitta och gunga i det
strömdrag, vilket från sjön buktade sig genom dalen, att
han avtagit sin hatt och därmed slagit näcken i
ansiktet. Därför heter det också under mörka och
stormiga aftnar, att näcken jämrar sig för det att han
icke kan bli kvitt trollprinsens hatt, som hindrar
honom att se, men under vackra, stilla aftnar gungar den
pa strömmen bredvid honom alldeles som en liten
farkost Förmodligen har denna tradition även givit
själva dalen sitt namn: Näckdalen.
Trollhatten hade en manbyggnad, vilken, för att
ligga i Bullaren — där ej många ståndspersoner bo —
icke var alldeles utan sin lilla prakt. Huset hade väl
ej mer an en våning, men det ägde en liten nätt
på-yggnad över mitten, från vars täcka kamrar man
hade de vidsträcktaste utsikter över fjällväggen och
bråddjupen på ena sidan samt Bullarsjön på den an-
•na’c?C^ °Ver sj°n s% man förbi Smeviksön, ända bort
till Slottsbergets lodräta väggar, icke att förtiga själva
delen med strömmen, där näcken ännu stundom spelar.
Som huset låg tämligen högt, kändes vindarna
skarpa nog ila igenom det, och ehuru det nu var på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
