Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ifall Constance mött henne på halva vägen, skulle
fru Hedvig icke varit obenägen att med sin sonhustru
överlägga i detta plågsamma ämne — ty att
Constance delade Justus’ lidelse, det var något, som aldrig
fallit henne in, då Constance så utan alla svårigheter*
gått in på att förena sig med Leonard, ett val, där
ingenting annat än hennes fria vilja kunnat leda henne.
Men efter ett par veckor, då fru Hedvig fått
tillfälle att närmare granska Constances förhållande och
med särskild undran sett den starka rörelse, som
intog henne, var gång hon på fru Hedvigs böner satte
sig till det instrument, på vilket Justus spelat, började
den arma modern, vars blick blivit skärpt genom
lidandet, med förskräckelse ana, att något vida annat vore
å färde än det, att Constance blott förstått Justus’
kuvade låga. Uppmärksam på allt — vilket blev
mycket nog, sedan misstanken en gång väckts — såg fru
Hedvig slutligen fullkomligt klart, att Constance med
bindel för ögonen vandrade vid randen av ett
bråd-djup.
Hur bittert skar det henne ej i själen, när hon hörde
Leonard med sin glada tro* förtälja om en lycklig
framtid, då Constance nog skulle inse, att hon icke
gjorde så dumt, när hon föredrog sin käre Leonard ...
»ty ännu», plägade han mången gång skämtande
till-lägga, »märker väl mamma, att hon just icke är så
fasligt kär i mig... se bara på hennes lilla
allvarsamma min, då jag kommer och vill knipa en kyss
ibland — och likväl vet jag, att hon ej skulle vilja
kyssa någon man på jorden hellre än mig, ty Gud
ske lov, hon håller mig ändå kärare än alla andra!»
»Ja, ja, men», svarade fru Hedvig en gång, när vid
ett dylikt muntert småprat en blekhet smög sig över
Constances ansikte, »du är ju hennes make — däri
ligger allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
