- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
190

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gud hade dolt sitt ansikte i en sky, och bedj erskans
sammanflätade händer pressades än mot hennes
ansikte, än mot hjärtat, det upproriska, brinnande
hjärtat, som vågade skälva av idel dödskval. Och denna
vansinniga sällhet, vad betydde väl den, vad ville den,
vad förkunnade den? Och detta rus, denna storm,
dessa outsägliga, outredda kval, vad betydde de...
hade de ej en gång, ett par gånger förut nalkats
henne ?

Varuti bestod då egentligen detta tillstånd, som hon
ej mäktade reda? I en skräckfull bävan, slitande
henne mellan tvenne möjligheter: »Är det mig —
kan det vara mig — eller är det en annan han älskar ?»
Bägge dessa fall voro nästan lika fasansvärda, med
den skillnad blott, att i det ena blev syndabördan än
tyngre, ja, dubbelt, sjudubbelt tyngre. Men hon
vågade ej rycka bindeln från sina ögon och se allt detta
klart... nej, det vore bäst att icke se, icke forska,
att icke fråga efter orsaken till denna budlösa,
svindlande salighet. Nej, sluta öron, ögon och alla sinnen
till, det vore det bästa, ty då skulle ju dock slutligen
den nådige, milde Guden se till hennes kval och stilla
dem.

Men vilka äro dessa ögon, som tränga sig emellan
henne och de mångstrålande ögonen, vilka lysa i alla
vinklar och vrår ... ?

Constance uppgav ett kvidande rop. Det var
hennes makes ögon, och de betraktade henne med sina
vänliga, trofasta blickar.

En iskyla grep in i hennes hjärta och stelnade det
nyss så heta blodet. Hon förmådde ej mera bedja...
hon tyckte sig liksom slagen, förlamad, förintad,
förvist från Gud.

Emot morgonen sänkte sig hennes ögonlock till en
orolig slummer, och när hon vaknade, återgav tanken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free