Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Aj aj aj, min hjärtans kär!» Leonard gjorde en
förtvivlad grimas. Men därpå bifogade han med ett
slags hjältemod: »Ingen solförmörkelse i dag... tag
emot vem du vill, skön vännen min, vore det ock
själva Grave!»
»Aldrig, det är jag säker om», inföll fru Hedvig
moderligt, Ȍstundar Constance den mannens
umgänge — nej, det kan hon ej göra!»
»Jag åstundar det visst icke, goda mamma!» svarade
Constance med en behaglig undfallenhet. »Jag menar
blott att, i fall han återkommer, jag varken som
husmor eller kristen kan annat än visa honom hövlighet.»
LXXI.
Djupt inne i skogen, icke långt från lämningarna
efter trollprinsens borg och knappt en fjärdedels mil
från Trollhatten låg komministergården, en
gammaldags byggnad, mosslupen och grönskande genom
tidens försorg.
En smal och krånglig väg ledde dit. Likväl var
denna väg långt ifrån folktom: varje dag tågade där
fram några fromma själar, vilka i hast erinrat sig,
att livsens väg är smal; och redan hade även alla
fattiga hittat denna väg, ty herdens bord stod här, liksom
i »ödemarken», öppet för alla, och oftare än någonsin
uttalade hans läppar de sköna orden: »Den nakne
skall du kläda, den hungrige skall du spisa, den
hus-ville skall du härbärgera!»
Några av församlingens förnämsta bönder hade vid
en sockenstämma väckt den av nöden påkallade
frågan om reparation av komministerbostället, men
följande söndagen hade Grave efter predikans slut
förklarat, att, huru djup hans tacksamhet var mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
