- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
213

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Constance betraktade honom stelt. »Vad är
meningen med alla dessa ord, dem jag icke begriper?»
yttrade hon fullt behärskande sig, ty äntligen kände hon
hur nödvändigt det var att för denne man dölja eller
snarare förneka vad han genom någon trolldom måtte
ha erfarit.

»Vartill denna stränga och kalla förvåning? De,
som i den rätta tron äro förenade, behöva ingenting
hava dolt... ja, så underbar är genom den högstes
vilja denna förening, att de, om de än försöka det, ej
kunna dölja sig för den, som står ljuset närmast.»

»Men för min del har jag ingenting att dölja: mitt
hjärta är i bön hos Herren.»

Därpå tvivlar jag aldrig: denna umgängelse mellan
Gud och människan eller mellan lärjungen och den
jordiske mästaren är ljuv som honung, och vem skulle
ej hänryckas av den unge missionärens tal... ack,
många hava blivit mera hänryckta därav, än som för
deras själars frälsning varit nödigt.»

»Det har jag aldrig hört!» Constances stolthet
sporrade henne att utkämpa striden med den fiende hon
anade.

»Huru skulle väl sådant vara bekant för en av de
frommaste kristendomssystrar!»

»Min svågers liv var alltid exemplariskt.»

»Vem vet det bättre än jag, som under fyra
månader dagligen såg hans oerhörda strider och
botövningar ... han förtjänar martyrskapet.»

Constance kunde icke hindra att blodet röjde
hennes deltagande för detta ämne. Hon satt där med
nedslagna ögon. Men Grave tänkte: »Vänta, jag skall
nog öppna dina ögon, och förmå dem att blicka på
mig, i stället för på marken!»

»Då den unge missionären ankom till mitt hem i
ödemarken, lade han — och det med rätta, ty han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free