- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
217

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spridas med vindens hastighet! Jag vill icke tala om,
att den bedrövliga förmodan kunde kosta hans mor
livet — kom ihåg, syster i Kristo, att den kunde kosta
honom själv kappan och därigenom för evigt fullborda
hans öde! Nej, inga meddelanden åt någon... vi
båda, hans sanna vänner, skola vara nog, då vi verka
tillsammans. Vad av yttre kraft kan sättas mot hans
uppsåt har jag redan gjort, ty jag har vägrat att
utbetala det kapital, som han har innestående hos mig.
Det övriga beror dock ej ensamt av mig — nej, icke
ensamt av mig: då skulle jag känna mig lugn.»

Constances ångest hade nått sin höjd... »På vem
beror det då?»

»På den, som kan bedja varmast, trognast, trägnast.
Böner, endast böner kunna här anlitas, ty Gud, endast
Gud, kan hjälpa. Så låtom oss då bedja, syster i Kristo,
låtom oss kasta oss på våra knän och bedja
tillsammans, att våra böner må vara dubbelt kraftiga för
den unge vilsefarande missionärens själ!»

Och liksom fattad av en djup och plötslig
inspiration, kastade sig Grave ned på sina knän, vinkade med
en nästan befallande åtbörd Constance att följa hans
exempel.

Den redan till så hög grad drivna överspänningen
lade henne allt mer och mer i sina bojor: hon bad
med lågande ögon, med brinnande blod — och Grave,
den synd fulle prästen, bad i sitt svarta hjärta, att hon
måtte rätt länge förbliva i denna hänförande
ställning, som gav honom under hans förmenta andakt
ett så förträffligt tillfälle att med sina oheliga ögon
förtära hennes skönhet.

Och Constance, glömmande allt, förblev länge sänkt
i djupaste åkallan av Guds beskydd ... När hon
slutligen reste sig, låg Grave ännu med huvudet lutat i
handen, vars fingergaller tjänat honom till fönster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free