- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
230

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vore en svår synd, menar du, om han komme till
förnuft... Men låt oss kasta en blick på andra vägen.
Antingen biter han i gräset därute eller kommer han
igen, ty jag, som känner honom, vet, att ifall han finge
en mission till paradiset, skulle han ändå försöka
något annat. Alltså antaga vi att han kommer igen —
men hurudan? Ännu ser du min vackra blåklocka
stå där helt stolt och sätta huvudet i vädret, men snart
börjar hon dala och dala åt sidan... därpå vaggar
hon en stund fram och tillbaka — hon mindes, att
det var roligt att leva och ville gärna leva upp igen

— men kraften är bruten, och där ligger hon... Du
tycker icke om bilden, Constance lilla, det ser jag på
ryckningen av dina vackra läppar, men den har ändå
sanning i sig. När han kommer hem sjuk, uppbränd
till kroppen, trött och sorgsen och slappad till själen,
är modet borta. Åter inkrupen på adjunktens magra
stråt, blir han antingen en pedant, en bokmal, en
levande vålnad eller ock dör han knall och fall...
Men på tro och heder, har jag ej nu förtjänat att ta
ihåll med filbunken... se så — där stryker Afrika
i första taget!»

*



Veckor gingo om. Hösten nalkades.

Grave hade försökt åtskilliga utvägar att sätta sig
i beröring med Constance, men fåfängt. Han hade
utspanat, vilka sjuka hon besökte, och han väntade
henne beständigt vid deras stugor, men alltid följde
Leonard själv sin hustru på hennes vandringar; och
hur noga Grave än passade på för att säga ett ord
enskilt, passade Leonard lika noga på, och allt mer
och mer uppeldad genom det beständiga motståndet,
lovade Grave sig själv, att han skulle uppfinna något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free