Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart man stigit från bordet, smög hon sig till
soffan; men Justus fattade hennes hand och sade milt:
»Evelyn, min syster, skänk mig nöjet av ditt sällskap
en stund: vi skola spatsera litet i parken!»
»Låt oss bli inne.,, det är tråkigt att gå!»
»Men det är nyttigt, och ifall du icke vill göra mig
ledsen, avslår du ej min bön!»
»Skulle jag vilja göra dig ledsen — hellre går jag
då tills jag dignar ned.»
Justus vågade ej se upp; han var rädd att någon
skulle märka den triumferande blicken i hans öga.
Konsulinnan satte själv hatten på Evelyn, friherrinnan
kom med schalen och mamsell Charlotte med
parasollen ...
»Vet du vad jag tänkte, min syster», sade Justus,
då han, för första gången, med Evelyns arm i sin,
långsamt vandrade nedåt den åldriga allén, »vet du
vad jag nyss tänkte, då jag såg alla sysselsatta
omkring dig?»
»Nej!»
»J°> jag tyckte, att de behandlade dig alldeles som
om de haft en stor docka att syssla med.»
Evelyn rodnade lätt.
»Och vidare tyckte jag, att det bra mycket
missklädde dig att likna en docka! Själen, Guds stora
gåva, hava vi ej rätt att behandla liksom om vi icke
erhållit den — och sen har en dotter, Evelyn, alltid
heliga plikter. Fullgör du dina?»
»Du är så sträng...»
»Det är jag icke; men en vän får ej blunda. Du
måste avlägga denna fullkomliga slöhet, som ej kan
annat än djupt såra dina föräldrar och din
förträffliga svärmor och — jag tillägger det — som även
bittert sårar din bror. Tror du, Evelyn, att jag rest
denna långa väg, att jag lämnat min ansvarsfulla plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
