- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
248

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Åsynen av hans instrument, ur vilket han så ofta
lockat ackompanjemanget till sina vilda
Afrikadröm-mar, och åsynen av denna tavla, vid vilken han så
många gånger under sina smärtsamma strider stannat
för att betrakta ärkeängelns strid med Lucifer, gjorde
ett häftigt intryck på Justus. Constance, som ansett
att bägge dessa saker skulle vara honom ljuva att
återse, kunde ej begripa orsaken till den rörelse,
vilken han knappt förmådde dölja, och hon kunde ej
heller äga ens den avlägsnaste tanke på något så
oerhört som det, att den, som hon ansett såsom den
utvaldaste bland Herrens lärjungar, kunde umgås med
idén att avsäga sig sin helighet med dess yttre
symboler och allt.

»Det där skola vi nu bära upp på ett av dina rum»,
sade Leonard och pekade på instrumentet... »eller
kanske du glömt bort din konst i Lappland?»

»Jag hoppas, att jag icke gjort det, men då lusten
faller på mig, kan jag ju gå hit ner.»

»Å nej, jag känner dig: du sitter uppe halva
nätterna och fantiserar, och då vill jag sova...
Constance spelar icke heller stort, så att hon saknar det
ej, om du tager det.»

»Har du redan följt de gifta fruntimrens exempel
i allmänhet, bästa Constance?»

Ack, vad ville icke Constance givit för att kunna
säga »du» eller »min bror» med samma lätthet som
Evelyn! För Constance, som varit van att i honom
dyrka endast läraren, den mystiske profeten, förekom
denna vardags förtrolighet nästan omöjlig — och
sedan var det i hans väsende något, som, långt ifrån att
rättfärdiga Graves förmodan om en sinnesoredighet,
snarare tydde på... på vad ? Constance kunde icke
säga det, men hon kände en viss bävan över att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free