Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta anhang är dig hart nära in på livet... Broder,
jag ser i ditt öga, jag hör på din röst, jag förnimmer
av ditt tal, att i dig bor nu icke det gott är: du umgås
med hemliga uppsåt, vilka — jag säger dig det öppet
såsom vän och Kristi ödmjuke tjänare — andas synd
lång väg.»
Utan att svara ett ord, reste sig Justus och tog sin
hatt.
»Vad... vill du redan lämna mig? Är det så du
överger den, som satt en så stor lit till dig.»
»När har du penningarna i beredskap?»
Grave besinnade sig ett ögonblick... han visste väl
vad han gjorde: han kände den, med vilken han hade
att handla. »Om åtta dagar!» svarade han.
»Gott... farväl så länge!»
»Nej, så kunna vi icke skiljas. Varför öppnar du
icke som fordom din själ för mig... tvivlar du på
mig ?»
»Jag tvivlar på allt, på mig själv... varför skulle
jag icke då tvivla också på dig?»
»Vad ... du tvivlar på allt! Stanna, stanna, o arme
förstockade broder... bliv vid mitt hjärta: det har
tröst, det har kärlek för dig, det skall tigga dig till
din försoning hos Frälsaren!»
Men Justus besegrades ej. »Jag måste taga råd
blott av mig själv och Gud... Farväl!»
Grave ville åtminstone följa honom på vägen, men
Justus sade med en röst, som röjde en så mångfaldig
sinnesrörelse, att hans onda ande kunde vara belåten
med det verk, han uträttat: »Nej, lämna mig... jag
skall snart återkomma!»
»Ja, ja, du skall återkomma», mumlade Grave, »vad
helst som nu rör sig inom dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
