Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes hjärta. Aldrig hade Leonard i högre grad rönt
hennes tillgivenhet. Han, vilken icke fattade det, som
föregick mellan henne och den unge missionären, han
skulle ej heller vara lottlös: hennes hjärta hade blivit
så rikt på kärlek, att det kunde slösa med sina skatter.
Men Justus köpte dyrt de hänförelsens timmar, som
hon delade med honom: han betalade med sina
samvetskval dessa stunder, då Leonard full av förtroende
sade: » Gå icke omkring i skogen i dag, din galning,
utan bliv inne hos Constance... hon har förstånd och
förmåga nog att dela dina tankar.» Och sedan
betalade han sitt osaliga vågspel med den marterande
vissheten, att underrättelsen om hans resa till Näckdalen
skulle alldeles förstöra hans mors lugn.
Dag för dag ville han skriva, men dag för dag
saknade han mod att träda hycklande inför henne, för
vilken han ännu aldrig hycklat... Och vad skulle
han väl våga säga om sina tankar på Evelyn, som
kunde få minsta skymt av trovärdighet, då oredan i
hans själ aldrig tillät honom att själv begripa vad han
egentligen ville! Blott ett visste han, och det hade
han kunnat veta förut, att för att glömma Constance
erfordrades andra medel än att varje dag och stund
blottställa sig för hennes blickar. »Men», sade han,
lugnande sig själv, »huru kunde du också utan denna
prövning på nära håll ha vågat i dina tankar nalkas
den arma Evelyn... skulle hon bedragas ?»
Omöjligheten att på ett tillfredsställande sätt för
modern förklara dessa förhållanden gjorde, att han,
tvärt emot samvetets bedjande röst, beslöt sig för
ännu en veckas dröjsmål med sitt brev. Under denna
vecka kunde han få någon idé, som redde allt: kanske
fölle det honom in att skära tvärt av sina galenskaper
och själv resa till sin mor... kanske, om han finge
penningarna hos Grave, utskeppade han sig med dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
