Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull, utan min egen. Vad kunde du göra med mig
annat, än vad du gjorde... låta dåren rasa, tills han
uttömt alla sina tillgångar. Icke rådde du för att hans
själ med den istadigaste envishet oupphörligt fyllde
dem! Nej, min bror, jag erkänner, att detta ej var
ditt fel: du gjorde allt vad du förmådde att öppna
mina ögon, då du tyckte att mitt vanvett gick för
långt; och man behövde vara lika blind som jag var
för att icke sentera din välmening, då du skickade mig
den ena botgörerskan efter den andra, att förkorta
tiden i min självvalda enslighet.»
»Nåväl, om du erkänner, att jag gjorde allt vad en
erfaren vän kan göra för den andra, så är detta
lyckligt för oss båda!» Grave lät sina ord åtföljas av en
dragning på läpparna, som kunde betyda både mycket
och litet, allt efter som Justus förmådde uppfatta det.
Och Justus uppfattade nu beundransvärt väl.
»Ja, i sanning lyckligt för oss båda!» Han besvarade
Graves leende, så att denne studsade, ty leendet
åtföljdes av en blick, vars förtrolighet kom hjärtat att hoppa
till i Graves bröst. Grave visste icke att Justus ägde
en talang, den Grave, som sett honom endast från det
mystiska svärmeriets sida, aldrig kunnat komma i
tillfälle att upptaga i räkningen bland Justus’ övriga
egenskaper, nämligen hans världsliga
skådespelaretalang.
Promenaden i den svala skogen hade gjort Justus’
huvud så redigt och lämnat honom så mycken tid för
eftersinnande, att icke en enda oklar tanke om
avsikten med Graves förhållande blev kvar; och retad
genom vissheten att åter hava varit en lekboll och än
ytterligare ärnad att bli det, beslöt han att ej blott
vara på sin vakt, utan ock att överlista mästaren själv.
Vilken triumf för Justus att i sin tur leda, förvilla
och behärska denne man, som skapat hans livs olycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
