- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
288

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vad jag ej begärt, att du skulle erkänna för mig, och
dock har du, emedan det var din plikt, förmått visa
dig öm mot din make. Allt, allt har du genomgått i
inbillningen och likväl ingen enda gång förgätit dig
själv. O, gör det icke heller nu, ty då svär jag, att
min smärta för Leonards skull blir så stor, att
morgonsolen ser mig långt från Näckdalen!»

Nu hördes kärran stanna på gården.

»Jag tar emot honom!» viskade han.

Justus gjorde en högtidlig rörelse, i själva denna
stund full av värdighet och behag, emot den dödsbleka
Constance, som ocksa blott med en röVelse av handen
gav sitt löfte.

»Ja», viskade hon, »om jag också en gång skulle
förgås i samma avgrund med honom, så skall han se,
att jag kan vara honom värdig! Hans kärlek
förnedrar icke... har ens min hand vilat i hans ? Det
är blott min själs känslor han rår om, dem Leonard
icke saknar, dem blott Gud kan fordra räkenskap
för... och Gud hör och upptecknar mina ord, att den
stund, jag förgäter mina plikter som maka, den
stunden må hans hand drabba mig!»

Styrkt av detta förbund mellan Gud och sitt
samvete, erhöll hon mod, då röster och steg nu hördes
att gå ditut.

^ Väl hade hyn ännu en doft snö över sina rosor, men
sådant var ingenting ovanligt. Glansen i hennes svarta
ogon skimrade dess högre, och hennes gång, hennes
hälsning, hennes milda: »Välkommen, gode Leo!»
hade så alldeles samma jämnhet som i allmänhet, att
Leonard småmysande sade till Justus, som från sidan
holl sin blick på Constance: »Jo, du, det har sina
behag att komma hem till en älsklig hustru... Gift
dig — man vet icke förr att man har hjärta!»

»Jag skall kanske tänka på ditt råd en vacker dag!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free