Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vi framlagt dessa brev, återstår att se huru
Justus följande morgon utförde sitt beslut att avsända
dem.
Postbudet passerade Näckdalen klockan tolv på
middagen. Han valde därför att vid frukosten anhålla
om det bifall, varförutan brevet till konsul Löwe ej
ägde laga kraft.
Leonard kom själv och gav honom matbud. Det
hade varit lätt att då försäkra sig om hans samtycke,
men Constances skulle vinnas på samma gång, medan
han lät sin blick behärska henne.
Constance och Justus’ möte på denna morgon ägde
till det yttre en lugn karaktär.
»Tusan, om du ändå kunde lära dig att äta!»
Leonard kastade en misslynt blick på Justus’ tallrik.
»Man äter för att leva — jag är ej i stånd att leva
för att äta.»
»Aha, du anser att jag icke lever för något bättre,
Jag? Jag låter er veta, mitt herrskap, att ni har
alltför små tankar om mig.»
»För min del har jag tvärtom så stora tankar om
dig, att jag ärnar be dig om den vänskapstjänsten att
hjälpa mig i en sak, den jag ej ensam förmår utföra.»
»Mjuka tjänare... då slår jag vad om att det angår
Grave. Ärnar du lagsöka honom?»
»Fy, i en sådan bagatell skulle jag väl hjälpa mig
själv!»
»Jaså, i en sådan bagatell som en process skulle du
hjälpa dig själv! Nej, om det hade gått löst på att
förvrida huvudet på ett vackert fruntimmer...»
»Nå, om det gäller ett fruntimmer...»
»... då», sade Leonard skrattande, »hjälper du dig
bäst själv.»
»Ja, men nu är det icke fråga om att förvrida, såsom
du behagar tilltro mig, utan om något alldeles motsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
