Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färd! Gud fordrar den ej — det är blott vår egen yra
som fordrar den.»
Constance satt dödsblek. »Det skulle då... det
skulle då varit endast ett svärmeri, ett rus, detta
tillstånd av salig hänförelse, detta förblandande med
Kristus! Jag ber dig, säg icke ja — säg icke ja! Min
själ har då intet att stödja sig vid.»
»Stöd dig då, arma kvinna, mot honom som var din
Gud! Kasta en blick tillbaka i den flydda tiden...
var det Mästaren eller lärjungen du tillbad i de ord,
mina läppar förkunnade... var det för Mästarens
eller lärjungens skull som ditt hjärta klappade av
himmelsk, onämnbar salighet, då vi bytte våra
bibelspråk...? Det är jag, jag som varit din Gud, din
bödel, ditt onda öde, liksom du varit mitt — våra själar
äro oupplösligt förenade!»
Ett rop, icke högt, icke skärande, men ett rop, som
innehöll tusen ve, smög över Constances läppar.
»Constance» — varifrån fick Justus detta sövande
lugn i sin röst — »vad du nu lider, har jag länge sedan
lidit; men det var min plikt, då jag bundit bindeln för
dina ögon, att också lösa den: jag skall göra gott, vad
jag gjort ont. Genom mig skall du lära känna den
sanne Guden, som har rum för alla ångerfulla
syndare. Din synd, arma Constance, har varit en villa
om ditt själstillstånd; du har trott, att det eviga
läsandet, de eviga bönerna skulle rentvå dig. En suck ur
hjärtats djup är en tillräckligt lång bön, då vi tala med
Guds son... han skall ha misskund med dig, och du
skall vara honom nära, men ej mera i en fanatisk
hänförelse, utan i en enkel, levande tro och i fast hopp,
att han aldrig sluter sin famn för den sökande.»
»Du tror då», Constances blick höjdes sakta först
mot himlen, sedan mot honom, vars ord började lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
