Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan vi undandraga täckelset, som gömmer de sista
tavlorna till denna historia, skola vi kasta en blick på
Leonard och hans hustru denna samma afton, på
vilken bröderna tagit farväl av varandra och Constance
i den ensliga sängkammaren ångestfullt avvaktade sin
makes återkomst.
Då hon, böjande sina knän i ödmjuk bön, nalkades
Herren, tycktes det henne som en röst där ovan ifrån
talat i hennes hjärta och sagt: »Ännu är ditt hopp icke
förlorat, ännu kan du våga bjuda mig din själ, och
just genom ditt offer är din famn ren för din make...
han skall taga dig till sitt bröst och skydda dig, om
ditt stolta sinne böjer sig för honom liksom för mig!»
I denna stund öppnade Leonard dörren.
»Jag vet allt... allt: han har erkänt det! Men han
har sagt mig, att du är stark, att du är ren som
himlens ljus.»
»Har han sagt dig allt?» Leonard ville upplyfta
henne, men med lågande iver frågade hon: »Har han
ingenting dolt för dig?»
»Jag hoppas till Gud att han ej gjort det: han svor
vid sitt prästerliga ämbete, vid vår mors kärlek, att
du är ren, fri från skuld.»
»Men», stammade Constance med sänkt blick, »hans
läppar hava i dag, dock aldrig förrän i dag, vidrört
mina!»
»Även det har han sagt mig.»
»Har du räckt honom din hand till försoning?»
»Vi hava vilat bröst vid bröst.»
»Jag tackar, jag välsignar dig, o Gud, och dig, du
ädlaste bland människor: så, som i denna stund har
jag aldrig känt ditt värde! Slut dina armar omkring
mig och bevara mig! Min själ tycker sig åter på den
väg, som förer till friden... O, jag ber dig, rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
