Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrämma mig till döds! Min bror, finns på jorden
ingenting mer som kan tillfredsställa dig?»
»Nej, ingenting mer, ingenting utom dig: du är det
sista bandet mellan mig och livet... du är min goda
ängel... Vill du rädda mig, jag frågar dig nu för
sista gången... men betänk dig väl, betänk dig noga,
innan du svarar!»
Tvenne gånger försökte Evelyn tala, men hennes
röst fann intet ljud.
»Svara!» stammade Justus med allt mera bleknande
läppar.
»O, förbarma dig... jag skulle tro, att jag ej finge
återse Max, om jag bröte det löfte jag givit!»
»Det är nog!» Justus reste sig. »Farväl, Evelyn!
Gud beskydde dig och låte dig ej alltför bittert ångra
vad du nu gjort!»
Han vände sig för att gå.
»Min bror, min bror, du har ej sagt, att du förlåter
mig; jag dör för dina fötter, om du ej av ditt fullaste
hjärta förlåter mig!»
»Jag förlåter dig av mitt fullaste hjärta... du var
endast redskapet i en högre hand!» Justus öppnade
dörren och gick ut.
Evelyn släpade sig efter för att ropa honom
tillbaka, hon visste ej rätt i vad avsikt, men hennes vilja
blev en annan makt underdånig: hon nedsjönk utan
sans — skakningen hade varit alltför våldsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
