Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakta detta slags »myt», som jag hörde
benämnas »den stora författarinnan». Ack, huru föga
tänkte jag då på att jag en dag skulle få skrifva
öfver Fredrika Bremer både såsom lefvande och
som död — en glädje och en sorg, en stolthet och
en misströstan ... ty huru kunna rätt blanda
de färger, med hvilka hon borde skildras!
En annan dag färdades jag kring de
närmaste holmarne i Strömstads-fjorden. Den dagen
tillhörde de stora fosterländska minnena, hvilka
sammanhänga med detta vatten och dessa
granit* klippor.
Var det ej derborta från Laholmen som
kanonerna under Carl XII:s norska krig i hela
åtta timmar spelade mot Tordenskölds flottilj
och som, när slutligen ammunitionen tröt för
kung Carls tappra gossar, de ihopsamlade och
begagnade mot fienden samma kulor som denne
sjelf inskjutit i batteriet. Hvilken seger för
svenskarna, när den danske hjelten måste fly!
En annan dag, många år derefter,* genljödo
också dessa berg af en märkvärdig kanonad.
Det var den, då kapten Norberg med sina 5
kanonslupar vann den ärorika segern öfver
norrmännens 27.
Men nu var det tyst både kring
granit-klip-porna och vattnet. I stället för de tjocka, af
eldgnistor genombrutna rökhvirflar, som då
insvepte allt i svarta töcken, låg sjön nu
himmelsblå med solens sista gnistor lekande på dess
spegel. Och från Laholmen ljödo, i stället för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
