Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Presentation af dramats hufvudpersoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
sammans: man ville tvärtom påstå att den
barske ryttmästarn rätt tappert spelade
hus-bonde. Icke desto mindre har salig menniskan
ej förr lemnat honom ensam med sin efter**
lemnade rikedom och de bägge små
tvillin-garne, än det blir en sorg, en sorg så djup,
bitter och långvarig, liksom ... om... öm...
till exempel... du förlorat mig! Nå, min
nådiga fröken svägerska deremot var förlofvad
med den behagligaste och vackraste karl jag
någonsin sett... Ja, det hjelper icke, Rudolf:
han var vackrare än du, och bestämdt vackrare
än ryttmästarn. Också var det mellan den
stackars Gotthard och Latinia en kärlek, som jag
tänkte skulle höra till det slaget, om hvilken
jag läst att den räcker ett stycke in i
evigheten ... Men hvad händer! Fästmannen har
icke förr uppgifvit sin sista suck och kommit
till ro inom de fyra bräderna, än hon med
ens upphör att sörja. Jag var verkligen nära
att svimma af förvåning, då jag, ett par dagar
efter begrafningen, kom för att söka trösta henne,
men fann henne så lugn, så kall, så likgiltig,
liksom det aldrig i verlden funnits en sådan
person som baron Gotthard L.“
“Och likväl, du lilla pratmakerska, är
åtminstone Ludvigs förhållande helt naturligt.
Man inser stundom först efteråt hvad man
förlorat. Lavinias åter, det erkänner jag, både
hat varit och är högst anmärkningsvärdt. Med
hennes k&rakter, så fullkomligt främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
