Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. En brudkammar-scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför allt då bort tillhöra mig!“ Han reste
sig häftigt upp och kastade på Lavinia en blick
eller rättare en blixt, som kom henne att bäfva.
“Du gaf mig ej detta förtroende, utan lät mig
i stället tro att jag skulle finna en maka, som
åtminstone önskade bereda min lycka. Du
till-svor mig dina löften i dag ... men det är sant:
jag erinrar mig nu att jag såg dig rodna —
rodna vid dina falska eder.“
“Ludvig, Ludvig, jag bedyrar att de icke
voro så menade!“
“Och jag bedyrar att de voro fullkomligt
meningslösa. Man kan gifta sig utan kärlek,
men man bör icke gifta sig, om man på
förhand är öfvertygad att blifva olycklig. Den
qvinna, som tror detta, som icke hoppas, icke
önskar, icke vill vinna sin makes ömmare
känslor, utan tvärtom fruktar för möjligheten deraf
har, då hon inför Gud lofvat att dela ljuffc och
ledt med honom, drifvit ett grymt gäckeri
med både honom och äktenskapets helgd, ett
gäckeri, som han icke spårlöst låter gå förbi,
s&vida han ej vill förlora det sista och enda,
som återstår- honom: aktningen för sig sjelf.“
Han gick i stark rörelse af och an på
golfvet, men stannade slutligen framför Lavinia,
som med häpnadsfull undran åskådade denna
slags revolution, ändå mindre uppenbarad i
orden än genom den nervösa
ansigts-spänningen, ögonens gnistrande glans och läppames
blekhet och damring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
