Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Annandags-morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt eget fria val, och med en man sådan som
Ludvig, en man af så sträng hederskänsla,
så fast och manlig karakter, bör en hustru
kunna hoppas att lefva väl.“
“Ack, det är alltför litet!“ utbrast Rudolf,
“Jag kan icke vara nöjd med denna lott för
dig, då jag sjelf är så lycklig.“
“Och jag, min Rudolf, anser mig ega en
fullt ut lika stor borgen för min lycka som
du för din. Gifve gud — jag säger detta af
min själs innersta — att du aldrig blir
olyckligare än jag!“
“Åh, talar du så, måste jag väl tro att din
sällhet är större, än du vill tillstå. Då bör
jag icke längre frukta för dig.“
Lavinias blick sökte med ömhet den så
tillgifne broderns. “Rudolf,“ sade hon, “tro
mig nu i afskedsstunden, nu, då det ej kan
finnas en gnista afund i mina ord: du är för
svag för Julia!“
“För svag?“
“Ja, och jag fruktar att du en gång får
ångra det. Hon är god, söt, ja, stundom
förtjusande, men det är ett förtjusande
sjelfs-våldigt barn, och mycket får du dig sjelf att
tacka, om hon ej alltid synes dig lika
älskvärd. Det gör mig en bitter smärta att säga
dig detta, men kostade det mig än en del af
din broderskärlek, så måste jag i denna stund
tala öppet.“
“Och mig, min Lavinia, smärtar det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
