Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det alltid blir tyst, ty buller, glam och spring
är icke min sak.“
Lifvad af förslaget, sökte Lavinia bilda en
liten “tyst krets“, der man vexelvis läste,
arbetade och pratade. Men de unga flickorna funno
dessa societeter alltför enformiga. Man kunde
icke komma till någon rätt harmoni med
hvarandra — och så blef Lavinia snart åter ensam.
“Nej,“ sade hon en afton för sig sjelf,
“jag måste välja en annan tillflyktsort:
ledsnaden är en dödlig plåga. ’Man bör söka
kufva den!’ sade mamma. Hon, som visste allt,
kände äfven att den skulle hafva ett skadligt
inflytande på hela min varelse. Då sorgen
öf-vergår till ledsnad, vore det ett vanhelgande
att icke återvända till de naturliga
förhållandena. När man så åter känner behofvet att
fly till den, fläktar den med hela sin kraft emot
oss. Sorgen är en för stor och djup makt
att sammanblandas med den trötthet, som
uppkommer af ett overksamt och enformigt lif.“
Redan andra morgonen ärnade hon tala
med tant Schönberg, då, till hennes största
öfverraskning, gumman sjelf framkom
medförslaget om en bruns-resa. Och icke åtta
dagar härefter var den gamla damen med
Lavinia och samtlige favoriterna, papegojan
undantagen, instufvad i resvagnen.
Det var, förklarade tanten, vid detta lag
jemnt tio år se’n hon lemnade sitt goda hem,
och denna uppoffring hade hon aldrig i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
