Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syntes henne föreningen med honom, då han
efter kort tids förlopp anhöll om hennes hand,
icke blott önskvärd, utan ock välkommen.
Det var kändt att hans första äktenskap
icke varit lyckligt, emedan det varit hvarken
lyckligt eller olyckligt, men Lavinia hoppades
det bästa och var, då hon lemnade sitt löfte,
beslutad, att efter all förmåga uppfylla de
pligter hon iklädde sig. Men ju närmare tiden
nalkades för detta löftes fullbordan, desto
mera ryste hon och kände sig tillbakadragen
för den sträfva artigheten, den beständiga
likgiltigheten i Ludvigs väsende. Ingenting
fattades i yttre uppmärksamhet, men det var en
död uppmärksamhet, och hon kom aldrig att
tänka på att hans uppförande kanske till största
delen härledde sig från hennes eget.
Emellertid var steget taget, och Lavinia,
som egde en alltför lätt sårad känsla i fråga
om verldens omdöme, saknade kraft eller vilja
att återtaga det. Hon sade sig beständigt att
det skulle blifva bättre, när hon närmare lärde
känna honom. Så kom bröllopsaftonen,
hvil-ken likväl, efter hvad vi veta, omblandade
tär-ningarne. Och nu, med en skilsmässa i sigte,
kände de sig, åtminstone i början, vida friare
och naturligare i sitt förhållande till hvarandra,
än fallet skulle hafva varit under vissheten
om en oupplöslig förening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
