Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“I>et ar sannerligen alltför grjÄit!“
‘Marie här fallit, men hon kar rest
hvar-ken hit eller dit för att dölja sin olycka.
Hon har blifvit hemma och hellre lidit, gråtit
och låtit trampa sig i stoftet, låtit de giftiga
tungorna sönderslita hennes rykte, de giftiga
blickarne inbränna sig i hennes hjerta, än hon
lemnat bort sitt barn, detta minne af hennes
kärlek och sorg.w
“Stackars, arma Marie, huru bittert, huru
förskräckligt hennes lif måste vara!“
“Utan tvifvel vore döden att föredraga
framför detta lif, men i hennes milda och
kristligt undergifna sinne — Marie är uppfostrad
af den mest aktningsvärda och förträff liga mor
— finnes icke ens en önskan om befrielse: hon
anser sig förtjena hvad hon lider. Men huru
annorlunda skulle ej hon handla, om turen
nästa gång komme till någon af dessa hennes
stolta medsystrar, som nu vända henne ryggen!“
Ju mera Lavinia hörde sin man tala, desto
mera öfvertygades hon om löjligheten af de
skiftande tankar hon i början egt. Men innan
aftonen skulle hon åter vara inkastad på samma
ämne, med blott den skilnad att den väg, hon
i början ej kunde se, nu var uppgifven och
lemnade ett stort utrymme för inbillningen att
fara fram och åter.
I det middagssällskap, som de nygifta från
Rosenborg bivist&de och hvaruti många af
kyrkgästerna deltogo, hviskades åtskilligt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
