Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringaste sömnig... Se, Ludvig, så romantiskt
det der ljuset skimrar derborta vid
skogsbry-net!“
“Det är den stackars Marie Rehnmans
bostad: hon bor der med sin mor.“
Genom ett trollslag var Lavinias villa borta.
Dock bemödade hon sig att icke låta den
hastiga förändringen återklinga i rösten, då hon
frågade: “Du tager en hjertlig del i den
stackars flickans öde?“
“Ja, jag intresserar mig innerligt för henne!
Ingen vet eller anar likväl hur nära.“
“Hur... nära?“
“Ja, jag säger så, ty i denna stund, den
första verkligen förtroliga mellan oss, vill jag
göra dig den bekännelsen att jag en tid
funderade på att taga Marie till min andra hustru.
Hennes husliga dygder, hennes hjertas renhet
och hennes medfödda behag gjorde det möjligt
för mig att dröja vid en sådan tanke.“
Lavinia kände sig nära färdig att qväfvas
af sin mans förtroende. Med möda
framstammade hon: “Hvarföre ändrade du detta beslut?“
“Emedan hon, redan innan funderingarne
hunnit stadga sig till beslut, blef ovärdig att
bära mitt namn.“
“Hvilken hårdsinnad barbar, hvilken
gruf-lig egoist... och jag som trödde att
menni-skorna af elakhet sammansvurit sig emot
honom ... Nej, på ingen man kan en qvinna lita
... Ludvig syntes mig likväl, med sitt allvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
