Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Tack, men jag är icke hungrig. Låt
endast sätta ett glas mjölk upp på mitt rum“ . . . .
“Seså ja, min kära herr fältväbel,“
förkunnade den värda husfrun, i det hon åter
besteg tröskeln till matrummet, “nu står det
gudskelof så till, att det lägges bort att äta! Det
smakar inte, kan tro, för det unga frun
behagar säga sig från bordet. Nog mins jag att
han inte förlorade aptiten, när sådana infall
kom på salig hennes nåd. Nå nå, jag säger
ingenting, jag, för gudskelof jag kan både se
och inte se och höra och inte höra. Men är
inte här något underligt i görningen, ska de
få kalla mig en gås! Mins fältväbeln att han
någonsin kommit hem från affärsresa — och
det så långvarig som denna till — utan att
med ens bli förekallad?“
“Nej, minsann jag det kan erinra mig!”
“Nej, nej — jag mins icke jag heller när
han inte frågade efter barnen, som annars
alltid plä vara hans första ord!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
