Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hvad ryttmästaren vidare gör för upptäckter, och hvad hans fru gör för erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föresats. Har du ej med denna milda och fasta
blick, hvilken jag så gerna velat tro, sagt mig
att du icke mera sörjde din trolofvade, har
du ej sagt att han var död i ditt hjerta? Nå
väl, Lavinia, kan du säga detsamma i detta
ögonblick utan att rodna?“
“Nej, jag kan icke säga det utan att rodna,
ty jag känner att blodet skiftar på mitt ansigte
vid den så oväntade beskyllningen att jag häri
skulle bedragit dig. Men icke desto mindre
bedyrar jag detsamma i dag som jag då sade
dig, och jag föreställer mig, Ludvig, att det
är din pligt att tro mig, om jag än rodnade
aldrig så mycket!“
Vid denna förklaring gick genom Ludvigs
själ ett styng af smärta. Hade han icke sjelf
föregående aftonen sett henne sitta och gråta
öfver Gotthards bref, sett henne ända till
förtviflan upprörd och hört henne uttala
Gotthards namn! Detta oaktadt satt hon ju nu så
lugn, så öppen, med blickar som begärde, ja
fordrade förtroende. Ett sådant hyckleri hos
henne, hvilken det nu blifvit honom ett behof
att skänka sin innerliga, odelade aktning,
tillfogade honom ett större ondt än han sjelf
kunde förklara: det förstörde alla de föregående
goda intrycken och lemnade qvar endast
köld och bitterhet.
“Jag märker att du icke tror mig!“
“Jag måste tillstå det... men låt oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
