Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hvad ryttmästaren vidare gör för upptäckter, och hvad hans fru gör för erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Det har alltid varit brukligt vid Rosenborg,
åtminstone i ryttmästarns tid, att de
fattiga kunnat räkna på ett mål, när de kommit
fram med krukan eller korgen. Och jag
hoppas att hennes nåd icke misstycker den
vanan?“
“Långt derifrån: vi skola tvärtom gemensamt
se de stackars menniskorna till godo. Men
jag trodde att denna qvinna möjligen var den
gamla modern, som fältväbeln nämde, då han
talade om torparen, som sköt de bägge
hararne?“
När Lavinia upptog detta ämne, rodnade
hon, men hon ville nödvändigt veta om hennes
man verkligen genomdrifvit sin vilja. Så länge
han var hemma, hade en inre känsla af blyg
grannlagenhet afhållit henne att i denna sak
fråga någon annan än honom. En fråga till
honom sjelf deremot skulle lätt kunnat påskynda
eller återupptända en tanke, som kanske
slumrade.
“Åh nej, bevars, hennes nåd,“ svarade fru
Brunsberg, “de ha redan flyttat allesammans.“
“Det blef då af?“
Lavinia bäfvade af smärta öfver Ludvigs
hårdhet.
“Ja, minsann gjorde det så. När ryttmästarn
satt sig något i sinnet, kan en lita på
att det alltid blir af.“
“Och hvar befinna de sig nu — kanske i
största elände?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
