Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Marie Rehnman i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars kind en högröd ros blossade, “att det är
en plåga att se menniskor glömma all
grann-lagenhet?"
“Åh, min lilla mamsell Marie, det är så
ve^ldens gång, och det blir, gud nåde oss så
visst, allt mer och mer vanligt att glömma den
dygden... Men apropos, har herrskapet hört
något nytt i dag?“
“Vi ha ingenting hört och bry oss icke om
hvad som tilldrager sig hos andra !“ svarade
fru Rehnman, i det hon betraktade den elaka
nyhetskrämerskan med en blick af så lugn
och stilla värdighet, att kamrerskans ordförråd
för några sekunder afstannade.
Men det tog sig igen.
“Åh, detta, min lilla goda fru Rehnman,
tror jag knappt kan sägas tilldraga sig hos
andra, ty, som vi alla veta, herrskapet står i
fortfarande vänskapsförhållande till ryttmästarn
på Rosenborg.44
“Ja, icke annat jag vet... Han har alltid
varit god och deltagade mot oss stackars
ensamma fruntimmer."
“Nå nå, fru pastorska lilla, det är väl inte
mer än rätt och tillbörligt!“
“Det är sant att min salig man så godt
som uppfostrade ryttmästarn och att han på
Rehnmans dödssäng lofvade att aldrig taga sin
hand ifrån oss, men det fins mången som icke
kommer ihåg sådana löften. “
“Ja ja, det beror väl på hur förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
