Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Scener från undra och öfra regionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Lavinia slutat, uttalades ett sakta, men
uttrycksfullt “tack !“ bakom henne. Hon sprang
upp och såg — sin man.
Det var ryttmästarens ankomst som så
olägligt af brutit samtalet i fru Brunsbergs kammare.
“Ah, välkommen hem, min gode Ludvig!“
Lavinia sade dessa ord så hjertligt, så
okonstladt, att Ludvig icke kunde motstå
begäret att lätt trycka den hand hon räckt honom.
“Är jag verkligen välkommen? Var
uppriktig! Men missförstå mig icke: jag menar
icke af hjertat välkommen — ty det skulle du
éj kunna säga utan att frånträda sanningen —
låt mig blott öppet veta om du icke erfar
något tvång eller obehag för det jag kanske
litet oväntadt kommer hem?“
“Jag är så mycket längre skild från dessa
känslor som jag nästan trodde, att du skulle
komma i dag eller i morgon. Du nämde ju en
gång att du icke på julaftonen ville vara skild
från barnen. “
“Så är det också. Jag har redan alltför
länge varit skild från dem, och som jag säkert
fått trånsjuka, ifall jag ännu några veckor måst
sakna hemmet, har ni mig nu tillbaka. Jag
har redan tittat in hos mina små — gudskelof,
de äro friska och snälla!“
“Ack, då har du säkert väckt upp dem,
ty det är icke längesedan jag med en liten
visstump .söfde dem till sin middagssömn. Men,
min bäste Ludvig, hvad får jag bjuda dig —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
