Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år, och tankens allvarliga lif hade tryckt sitt
signet mellan de lätta vecken på hans panna.
“Se här, Lavinia, den vän jag fiskat upp
på vägen! Men jag anser som min pligt att
icke hålla några vidare tal, emedan du sjelf
skall upptäcka grefvens förtjeneter och inse
hur mycket ensligheten på Rosenborg kommer
att mildras genom hans närvaro."
“Jag fruktar," svarade grefve Adrian, med
en djup bugning, “att jag får börja mitt
inträde med den föga tacksamma rollen af
råd-gifvare, men mitt samvete kan icke tillåta mig
att höra Ludvig3 yttrande, utan att varna för
det oridderliga i hans handlingssätt, då han
helt oförsynt fordrar att hennes nåd skall göra
upptäckter, hvilka, jag försäkrar det, icke
blifva lätta."
“Om jag emellertid,“ inföll Lavinia
småleende, “går i land dermed, tillfaller mig en
dubbel vinst: den ena skördar jag i minmans
tacksamhet för det jag icke opponerat mig mot
hans ganska kloka förslag att sjelf döinma, den
andra i herr grefvens förvåning, då jag, i trots
af varningen, kanske lyckas uppspåra
förtjen-ster, om hvilka herr grefven sjelf torde sväfva
i okunnighet."
"I så fall är det naturligtvis min första
pligt — ty man är sig sjelf närmast — att önska
hennes nåd all möjlig framgång!"
Som det emellertid redan lidit långt på
aftonen och Lavinia dessutom hade åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
