Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Då alla dessa funderingar till sistlemnade
rum åt förståndiga affars-tankar, började
ryttmästaren blygas öfver de förra och till följe
deraf på allt sätt förlöjliga dem. Men huru
han än gisslade dessa nya närgångna känslor
(dem han ingalunda ville gå in på att erkänna
för sina egna), läto de ej förtrycka sig, utan
kommo trotsigt, så fort de voro bortjagade,
åter tillbaka och blandade sig med den
oerhördaste näsvishet i alla
landtbruks-spekula-tioner—ja, i sjelfva den gigantiska massa af
order, som följande dagen skulle utdelas.
“Är jag händelsevis på väg till dårhuset?"
var ryttmästarens slutliga fråga, “eller har Adrian
med sina fördömda påfund satt eld på mig?
Jag .. .jag skulle efter ett Ijerdedels år vara...
Åh nej — det är gudskelof en för stor
galenskap att kunna ens komma i fråga, då man
efter ännu ytterligare tre-ljerdedels år, ärnar
... ’Ludvig, hör mig och var billig: dettabref
är förödmjuk’... Seså, för tusan, är jag nu der
igen... Sådan hetta härinne... Att lägga mig i
imbad under två täcken — jaså, det var bara ett
veck .. Adrian är poet, stackars karl, och anser
sig derför förbunden att se allting befängdt...
’0ch jag vill icke, förstår du, jag vill icke att
du skall se det!’ Ack, sådan fördömd svaghet!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
