Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting öfver min förmåga. Då jag ser dig sjuk
eller ledsen, jag vet igke rätt hvilketdera, kan
jag ej undgå att åtminstone önska att det stode
i min förmåga att borttaga bägge delarne."
Det låg en så enkel och öfvertygande
sanning i dessa ord, att Lavinias blick ljusnade,
men blott för ett ögonblick. I det nästa tryckte
hon hårdt tillsammans en liten biljett, som
hon höll innesluten i den hand, hvilken doldes
under soffkudden.
“Goda Lavinia," återtog Ludvig med
innerligt öfvertalande allvar och med en röst, den
Lavinia icke på länge hört ljuda i denna ton,
"din själ vill icke i dag lyda din starka vilja.
Någonting rör sig inom dig — har du så
mycket förtroende till mig att du kan säga mig
hvad det är?"
"Det är ingenting, Ludvig!"
"Du vill föra mig bakom ljuset. Men om
jag gissar, tillåter du mig det?"
"Alldeles icke!" utbrast hon med en
häftighet, som var henne fullkomligt olik — "det
behöfs inga gissningar.
"Ieke?" sade ryttmästaren sårad. "Nåväl,
då skall jag, utan att gissa, säga dig att du
haft bref från Rudolf och att han troligen
råder dig att återvända under hans beskydd?"
Lavinia spratt upp. Hennes kind blef
dödsblek, och hennes ton var kallare än fjällens
snö, då hon svarade: "Du har en förvånande
skicklighet att uppfatta allting, och efter du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
