Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min uppvaktning! Men för att med samma
säga rena sanningen, så hade jag ett ärende,
som jag icke kunde ombetro någon annan.“
“Det behöfs icke så många ursäkter fru
Kumlin!“ svarade Lavinia med denna
afklip-pande höflighet, hvars mening icke är särdeles
tvetydig. “Hvarmed kan jag tjena?“ Hon bjöd
kamrerskan Kumlin en stol, som denna under
förnyade nigningar hastade att taga i besittning.
“Jo, nu skall jag ha den äran att säga
hennes nåd förhållandet. Historien är den, att
min dotter, Sofie, som gudskelof för mina
omständigheter njutit en ganska vårdad uppfostran
..jag har alltid ansett uppfostran
somhufvud-saken — min dotter Sofie, säger jag, har af sin
goda vän, fröken Karin på Riddersvik, blifvit
ombetrodd att sy hennes brud-näsduk. Fröken
Karin kunde visst få flera händer än som
be-höfdes att sy sin näsduk, men hon har se’n
barndomen varit intim med min Sofie: de ha
sådana sympatier i allt, att det just gör en
glädje att se dem tillhopa, och derföre var
det omöjligt att någon annan än hennes kära
Sofie fick besväret. Men se nu, ser lilla snälla
hennes nåd, ville dotter min öfverraska sin
väninna med något mönster, som inte fans
bland samlingen på Riddersvik, och då
funderade vi hit och dit..
“ ... hvarvid valet föll på migV“ hastade
Lavinia att, såsom hon inbillade sig, afsluta
kamrerskan Kumlins harang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
