Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parti en gång var taget, hade hon lättare att
öfvertyga sig att det, sedt från flera sidor,
säkerligen var det bästa.
Återstod nu att finna något medel, som
bringade biljetten tillbaka i Maries händer
utan att denna anade det den varit i Lavinias.
Till hvem skulle hon vända sig med detta
kinkiga uppdrag? För allt i verlden ville hon
ej återskicka den till den elaka kamrerskan.
... Månne grefve Adrian?... Omöjligt! Han
var nog en person att lita på, men Lavinias
egen känsla af det passande förbjöd detta val.
Fru Brunsberg var både pålitlig och trogen,
men hon var qvinna, och dertill en rätt slug
qvinna: hon skulle genomskåda allt, ty
olyckligtvis kunde biljetten — då den borde anses
tappad och upphittad af någon likgiltig person
— ej förseglas. Blott en enda återstod att
välja, och Lavinia var säker att hon nu hittat
riktigt. Fältväbeln, den beskedlige mannen,
brydde sig ej om något annat än bvad man
sade honom — han skulle uträtta uppdraget.
Men medan hon nu som ifrigast sökte efter
någon förevändning att få tala vid den
“beskedlige mannen", af brötos alla hennes funderingar
genom Ludvigs oväntade inträde.
Det var olyckligt för dem bägge att han
kom, innan Lavinias själ återvunnit hela sin
jemnvigt. Hon ansåg som en handling af
egenmäktighet att han emot hennes vilja inträdde
i hennes rum — något hvartill dock endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
