Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så gerna sträfvade och med så mycket nöje
dröjde.
Hade Ludvig i moderns närvaro med Marie
talat om sin längtan och den glädje han ville
bereda sin hustru, då herrskade också denna
ensam i hans tankar, ty det var otänkbart att
kärleken kunnat förvandlas i en så lugn
vänskap. Till en så utomordentlig förändring
skulle åtminstone behöfts en vida längre tid.
Men, o gud, hur illa hade han blifvit lönad
för sin ömhet att öfverraska henne.... och
för alla de glada förberedelser, han i både
verkligheten och tankame gjort till hennes
nöje! Ack, minnet häraf komme säkert att
förgifta den sista tid, hon ännu passerade som
Rosenborgs herrskarinna...
Hjertligt ömt omfamnades fru Rehnman vid
afskedet af Lavinia, och hennes sista ord voro
dessa: “Jag är säker att vi träffas ännu många
gånger 1“
Men förrän Ludvig återkomme hem, förrän
hon finge höra huru han upptoge detta första
besök, ville hon ej förnya det––
Tiden led fram. Midsommar nalkades.
Slutligen var den dag inne, som skulle
skänka Lavinia den glädjen att återse sin bror
och svägerska. Men just denna samma dag var
hon vid ett outsägligt sorgset lynne. Hon
tyckte att hon nästan haft orätt att emottaga
dem i detta hus, som egenthgen var henne ett
främmande hus. Dock, Ludvig hade ju af själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
