Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf tillsades att på behörigt sätt hålla öfver
hennes hufvud.
Ryttmästaren kastade en småleende blick
på sin hustru.
“Vill ej också du sätta dig här, Lavinia,
så skall jag gå efter vår kinesiska solväder —
det vore roligt för dig att också kunna skryta
litet med din mans artighet. “
“Åh, det är icke värdt jag skämmer bort
mig!“ inföll Lavinia i samma ton. “Du skulle
snart tröttna på uppvaktningen, och känner
jag mig fattas af något oemotståndligt begär
efter den kinesiska solfjädern eller någon annan
på verandan saknad liten beqvämlighet, så
utnämner jag grefve Adrian till min kavaljer.
“Akta dig för det!‘ förmanade Ludvig.
“Det händer att jag blir svartsjuk.“
“Ack, du är alltför lugn, minvän: jag tror
du icke skulle taga saken så illa. Men jag
fruktar grefven sjelf ej är så smickrad af min
ynnest som jag väntat, och jag vågar påstå
att grefve Adrian icke låter sina vänner känna
igen sig, innan han riktigt grundligt sofvit ut
efter mötet och res-strapaserna, för hvilken
orsak jag uppskjuter utnämningen tills vidare.“
Det var endast ryttmästaren som bemärkte
blodets lätta färgskiftning öfver grefve Adrians
kind, och det var också endast han, hvilken
så väl kände grefven, som bemärkte tvånget i
hans ton och ord, då han, gående från
verandan några steg in i salongen, yttrade: “Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
