Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gå du till styret, ty, som du ser, Rudolf är
redan fullt sysselsatt.*
“Detta är idel högmod!* skämtade grefve
Adrian. “Jag hoppas herrskapet något hvar
känner ryttmästarns svaghetssynd: för att visa
sig ega krafter för två, måste han ro ensam.*
Och ryttmästaren rodde ensam, och det
dubbelt så fort som grefve Adrian och Rudolf
tillsammans, ty ingendera af dem var någon
man af åran. Men antingen det kom af
värmen eller ansträngningen, böljade
ryttmästarens panna att visa en mängd små perlor, och
då hette det: “Söta Lavinia, förbarma dig!*
En liten rörelse på hufvudet visade hvad slags
barmhertighet som äskades.
Lavinia reste sig och for med sin näsduk
några gånger öfver Ludvigs solbrända ansigte.
*Tack, tack! Men ännu ett litet verk
återstår, om jag törs besvära dig: var snäll stryk
upp mitt hår, det faller alldeles ned i ögonen !*
*Det här går ju tvärtemot den nya
öfver-enskommelsen: det blir jag som får den lyckan
att uppvakta dig!* Lekande lätt blåste hon
upp lockarne, men dervid fick Ludvig ej fröjda
sig åt en enda blick.....
Vid den skönaste udden i hela ån
landade slutligen aällskapet, och sedan man tillbragt
en god timma att ömsom söka och förkasta
passande lägerplats, valdes till sist, efter moget
öfvervägande, en fördjupning mellan tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
