Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid fönstret att han ej låtsade höra Lavinias
inträde, innan hon sjelf tillropade honom sitt
vänliga: “God morgon!“
Men de få sekunderna hade varit
tillräckliga för grefven att återtaga sin
sjelfbehersk-ning, och, Ludvig måtte granska hans ansigte
hur han ville, der stod ingenting vidare att läsa.
“Jag har i alla fall läst nog för att önska
honom åt“ . . . Ryttmästaren hejdade sig. “Intet
förhastande!“ sade han till sig sjelf. “En gång
är ingen gång. flan är en man af heder:
känner han att han behöfver fly, så flyr han, och
vill han nu tala om resa, blir det åtminstone
icke jag som hindrar honom.“
Lavinia anade ingenting: hon var
fullkomligt ur stånd att fatta hvilken hemlig orsak
som stundom kom Ludvigs ögon att gnistra
och fasta sig på henne med ett uttryck, för
hvilket hon verkligen ett par gånger blef rädd.
Nu hade hon icke kunnat ge anledning till
missnöje: hon var alltid jemn, vänlig och
uppmärksam, Marie Rehnman var nästan alldeles
glömd — och ändå såg hon ofta nog på
Ludvigs panna moln, dem han försökte att förjaga,
utan att alltid lyckas.
Den, som likväl af alla hade mesta skälet
att beklaga sig, var Rudolf.
Utom den plåga, han erfor vid Julias
dagliga små behagsjuka konster, måste han utstå
hela pinan af den hemliga tortyr, hon
uppfunnit för att väcka, underhålla och allt häftigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
