Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta? För hvem är det jag blottställer mig
att förlora mitt hjertas renhet?“
“Jag tror icke att det är för någon
personlighet: det är för din fåfangas, din
obetänksamhets skull. “
“Ack, du törs icke ut med sanningen!"
ropade Julia helt och hållet glömmande sin
blyg-samhetsroll. “Säg så godt: för grefve Adrian,
jag vet att du tänker det i alla fall !u
Rudolf bleknade. “Nej,“ sade han med
fasthet, “jag tänker icke det, men jag tänker
att det kanske är djerft och ej synnerligen
klokt af dig, min älskade Julia, att framkasta
en sådan idé.“
“Djerft — hvarför så? Är grefven icke en
karl, som kan väcka en äkta mans svartsjuka?"
“Det vet jag icke, jag vet blott“ — och
härvid darrade Rudolfs röst — “att du gör
bäst i att akta dig för dessa förutsättningar.
Det anstår icke en gift qvinna att under
allvarets form gyckla med saker af denna vigt.“
“Rudolf, hvad tänker du på? Du glömmer
att du talar till din hustru — vet du det?“
“Jag vet att jag talar till ett bortskämdt
barn. Men tro mig, Julia, det är tid för dig
att icke gå längre! Jag har visat ett ytterligt
tålamod med dig, men jag vet ju att du är
god, öm och rättänkande, fast din fantasi
stundom förvillar dig. Nu ber jag dig: drif ej ditt
behagsjuka spel längre med grefven! Då han
upptäcker det, skall han upphöra att högakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
