Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfra ett förstörande välde öfver själen,
förvandla blodet till is och grumla upp lynnet,
a& att man blir odräglig för sig sjelf och andra.
Tro mig, det var dessa fiender, hvilka jag
fordom aldrig kunde blifva qvitt, som gjorde mig
till det jag var, och döm hur djup ooh
innerlig min tacksamhet skall vara för den, som
genom sin närvaro dagligen jagar dem allt
längre och längre bort!“
Lavinia kände sig så rörd, att hon icke
förmådde yttra ett enda ord. Tysta gingo de
sedan framåt vägen. I>enna gång blef
limona-den glömd, ty nu behöfde Ludvig ingenting
mer än en blick ur sin hustrus strålande öga.
“Hvad betyder detta?“ sade Lavinia ocäi
visade på fru Brunsberg, som kom herrskapet
till mötes ända nedom inkörsportem.
“Gudskelof att hennes nåd kom..
Välkommen hem allra ödmjukast, herr rybtmästare,
skulle jag säga, men jag Bkall säga rent ut att
herr protokollssektarn gjort mig alldeles yr i
hufvudet. Vi ha nyttjat väl femton sorter för
nådig frun, som råkat komma i svimning af
den här förskräckliga herrans värmen och
der-efber i sådan gråt, att jag för lefvande- gud
tror att. hon har en källa i hvartdera ögat.“’
Lavinia släppte sin mans arm, flög uppför
gården, uppför trappan och in i Julias
sängkammare.
Här låg Budolf på knä vid soffan, badande
den tillbedda makans tinningar och kinder med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
