Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vid gud, detta blir alltmer inveckladt —
det blir allvarsamt!" utbrast ryttmästaren...
“Hur fick du buketten, min stackars
Rudolf?" frågade Lavinia hastigt. “Derom har
du ej sagt mig något.“
“Hon höll den i handen, då hon kom ut
från kabinettet, hvarvid hon syntes så
tvehåg-sen om hon skulle gå eller icke, att jag
slutligen fattade misstankar och bad henne gifva
mig blommorna. Hennes motstånd och
synbara ångest styrkte naturligtvis mina
misstankar till visshet. Efter flera förevändningar
nödgades hon dock framräcka buketten, då jag
varseblef ett papper som, stack fram.“
“Jag får en misstanke, för hvilken jag
nästan sjelf blyges,“ yttrade Lavinia med
osäker röst, “och likväl fruktar jag att jag ej
misstager mig.“
“Hvilken?1 utropade bägge männen på en
gång.
“Jag tror icke att hon känner det ringaste
för grefven, utan att alltsammans är en
ordentligt uppgjord plan af hennes alltför oroliga
uppfinningsförmåga. Hon har olyckligtvis råkat
fatta behag för den idén, att se dig förkrossad
af svartsjuka, och hon har ej skytt något medel
att bringa dig, dit du nu kommit.“
Rudolf blef alldeles blåblek.
”Om det vore så,“ sade han långsamt,
”vore det värre än allt annat! Jag skulle ej
mer kunna älska en qvinna af en så helvetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
