Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugunionde kapitlet.
Knntens npplosning.
Rudolf hade några sekunder stått ensam
utanför dörren till Julias rum.
Han lutade sig intill dörrposten och
tycktes bemöda sig att samla hela sitt mod, hela
siu kraft, för att kunna öppna och möta sitt öde.
Slutligen kom nyckeln i låset — ett sakta
vridande, och dörren gick upp.
Han trädde in.
Julia satt på soffan i det mest älskvärda
och ogenerade sjelfsvåld, bläddrande i
“Maga-zin för Konst, Nyheter och Moder".
Hon hade hela tiden varit färdig att
förgås af nyfikenhet, innan hon fick höra hur
hennes komedi skulle slutas, men då hon
ändt-ligen hörde Rudolfs steg, hastade hon att taga
den ställning, som förekom henne att vara
bäst öfverensstämmånde med en persons,
hvilken ännu icke vet hvad roll som kan påkallas:
allt berodde på om misstaget ännu blifvit
upptäckt.
"Julia," sade Rudolf med en röst, som
hvarken var svag eller sträf, kall eller ljum,
men som uppenbarade någonting, hvilket Julia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
