Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julia sjelf var så säker om detsamma, att
hon, när Lavinia sökte bereda henne på
möjligheten af skilsmässa, med en släng af sitt
vanliga öfvermod yttrade:
"Jag tviflar visst icke att du, som aldrig
tålt mig, skall göra ditt bästa att bringa det
derhän, men deremot tviflar jag rätt mycket
att det skall lyckas."
"Ack, Julia, hur kan du ännu i denna
stund af förskräcklig erfarenhet vara
lättsinnig ! Tro mig, förmår du återvinna Rudolf, sker
det icke med storm. En lång tid behöfver
förgå, en tid af innerlig och ödmjuk
hängif-venhet, innan han skall kunna glömma det
onda du tillfogat honom."
“Nå, jag kan väl icke bli någon nunna
heller... hvad rår jag för, om han tager ett
litet upptåg så förskräckligt allvarsamt?*
"Ett litet upptåg... är det så du
benämner din syndiga och gudlösa plan att i din
mans själ väcka känslor, hvilka voro hans
natur så främmande! Uppflammade ej i ditt
hjerta någon gnista af ånger, talade ej ditt
samvete, då hans tunga suckar besvarade de
falska kärleks-suckar, du i en låtsad dröm
utandades? Vid gud, ju mer jag tänker på ditt
uppförande, desto förfärligare förekommer det
mig!"
“Ja, nog är det godt och lätt att
fördöm-ma andra, men annars tycker jag att du borde
inspara dessa ledsamma predikningar öfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
