Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jas från ett trefligt familjelif, blef hon icke
blott lugn, utan glad.
“I sanning", sade hon, i det hon
återlem-nade brefvet och blickade från sin man till
grefven, “det hade bort bära svarta kanter!
Huru skall jag nu kunna mångdubbla mina
små sällskapsgåfvor, så att jag kan ersätta
Ludvig förlusten af grefvens sällskap?"
“Åh,“ yttrade ryttmästaren leende, “vi
skola tääa om att ersätta hans plats hos
hvarandra, ty jag är öfvertygad att äfven du får
din del af saknaden."
“Utan tvifvel, men som ni karlar taga
allting häftigare, tänkte jag endast på dig“.
“Det är fruntimrens vanliga ädelmod att
uppoffra sig för sina män!“ skämtade grefven____
Rudolf och Julia hade ingendera varit
näs-varande vid frukosten, men de kommo båda
ned att taga afsked af grefven, innan han reste,
Adrian häpnade öfver den förändring,
Rudolf undergått, och då han genom Ludvig
kände förhållandet, kunde han ej hindra sig
från att med afmätt köld bemöta Julia, som viUe
visa sig obesvärad, men likväl i sjelfva verket
var både förödmjukad och modfälld, ty ännu
i dag hade hon icke kunnat locka ett enda
ord af Rudolfs läppar, en enda försonande
blick ur hans öga.
Och nu dertill grefvens uppenbara förakt!
Hon var nära att gråta af vrede och
för-tviflan, då hon såg sig så bemött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
