Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Långt derifrån ... jag har endast sagt
hfad jag önskar r det beror på dig att neka
eller bifalla.“
Till Ludvigs ansigte, som blifvit alldeles
blekt, flöt1 blodet åter i forsande strömmar,
förrådande att harmen kommit att blanda sig
med smärtan.
“Hvarföre nyttjar du ett talesätt, som i
närvarande ögonblick betyder mindre än intet?
Da vet väl att, om jag än skulle förgås af
sorg, det likväl aldrig kunde falla mig in att
hvarken genom böner eller maktspråk söka
qvarhålla den qvinna, som längtar att slita sina
band. Du vet ju af egen erfarenhet, att jag
ej vägrade dig resa, då du en gång förut
yttrade salmma önskan."
Lavinia teg ett ögonblick.
“Det var ju en betydlig skiliad," sade
hon slutMgen... “vid det tillfället skulle jag
hafta rest ensam. “
“Och Vid detta..frågade ryttmästaren,
som åter började draga andan.
.. .“har jag aldrig haft en tanke att resa utan
undér ditt beskydid."
“Hvad du kan vara grym! Du blir rätt
snart så god som sjelfva Julia."
Ludvig sökte, så godt han kunde, dölja den
förändring, han undergick, den glädje, som ville
fram genom både själen och orden.
“Säg aldrig något sådant!“ yttrade Lavinia
med en ofrivillig rysning. “Om du får det in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
