Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i någon liflig konversation, hade hon alltid till
hands icke blott ett vänligt småleende, utan
äfven ett par förtroliga ord, en liten half blick,
hvilka förenade små ynnestprof gjorde Ludvig
så tacksam och lycklig, att han lätt
försonades med de tusen nya uppmärksamheter och
bestyr, åt hvilka han fordom skrattat, då han
sett andra gifta män dermed sysselsätta sig,
och hvilka i salig fru Charlottes tid aldrig föllo
honom in att tänka på eller nedlåta sig till,
men dem han nu aktade sig att försumma, af
fruktan att någon annan skulle visa honom
den tjensten att hjelpa honom.
“Har du redan stigit upp från spelbordet?"
kunde Lavinia ibland småleende säga, då hon
vid slutet af någon vals fann Ludvig, litet
brydd öfver sin egen artighet, invänta henne
med schalen eller mautiljen på armen.
“Åh ja," tillhviskade han henne en gång
skämtsamt, “det är icke godt att sitta i lugn
vid spelbordet, då man har en skön hustru,
som andra under tiden springa och kurtisera!
Jag tycker major G. gör sig väl mycket besvär
med din schal, då du valsat.“
“Ack, hvad de stackars männerna ha for
omsorger — jag är säker, min bäste Ludvig,
att du aldrig glömmer den här turen."
“Den här kuren, menar du väl... nej, nej,
det kan nog hända, men som ingenting går
upp mot erfarenheten, så var den kanske ändå
icke så onyttig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
