Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u Ingenting,“ sade han, “kunde ersätta mig
förlusten af dig, men ingenting kunde heller
gifva mig en ersättning för den smärtan, att
framlefva ett helt lif vid sidan af en qvinna,
för hvilken jag brunne, under det hon ständigt
förblefve kall. Hellre, ja... hellre skilsmässa!“
På Lavinias läppar sväfvade ett leende af
nästan öfverjordisk skönhet. Och medan
glödande skyar kommo och åter flydde öfver
hennes ansigte, svarade hon sakta, men klart
Qch fast:
“Då du känner din egen historia, känner
du äfven min, och det skulle vara alldeles mot
min karakter att genom något behagsjukt
undvikande fördröja denna bekännelse. O, Ludvig,
jag förstår dig dessutom för väl att icke veta
det du, som aldrig legat vid en qvinnas fötter,
icke heller skulle legat vid mina, om ej dina
ögon redan förut skaffat dig all den visshet
du ville hafva. Men utom känslorna, som gifva
sig sjelfva, fordras något mera, som .. som.
“Fordra hvad som helst!“ sade Ludvig
med hänförelse. “Jag känner ej någon gräns
för de uppoffringar, hvartill jag kunde vara i
stånd, om det är sådana du vill ha. Allt, allt,
blott jag får behålla din kärlek!“
“Sätt dig då hos mig, min dyre Ludvig,
och låt oss försöka att vara lugna och
förnuftiga. Jag har ännu en bekännelse att göra dig.“
“Nej, tig då hellre!“ utbrast han
bleknande. “Är det om den eländigt svage Gott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
