Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu måste hon sjelf glömma denna lilla
i brådskan förgätna uppmärksamhet, för att ila
tillbaka åt fönstret och riktigt grundligt bekika
ryttmästaren, hvars vagn nu stannade framför
huset.
"Verkligen — han är högst gentil i dag! Full
uniform; den kläder honom ganska mycket. . . .
Nå, ingen kan säga att han icke är en karl som
vet att föra sig; kanske vet han det sjelf endast litet
för mycket, . . . Men, ser man bara: jag tror
minsann att han, dagen till ära, anlagt ett
solskensleende. . . . Sådan helsning; ordentligt en liten
släng af hjertlighet. . . . Åh, högst ämabelt, min
herre! Skada blott att det kanske är något sent
att rekommendera sig i en svägerskas ynnest, som
man hittills alltför mycket vårdslösat. . . . Ack, en
sådan präktig, en sådan gudomlig vagn! Det är
grufligt att Rudolf inte skall hafva råd att ha
ekipage. . . . Nå, han är ändå i alla fall tusen
gånger älskvärdare utan, än ryttmästarn med både
hästar och vagn. . . . Men hvad gör Rudolf, som
inte kommer tillbaka och hemtar mig! Jag går
bestämdt icke ned, förrän han ..."
"Julia lilla!” ljöd det nedifrån förstugan.
Intet svar; Julia hörde ej.
"Kom ned, min engel! Lavinia är i
ordning."
Omöjligt! Engeln hade satt sig i hufvudet att
ryttmästaren skulle få se, att icke alla hustrur
läto styra och befalla sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
