Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iOi
”Ingen fara med det! Jag trodde så med i
början, och tänkte derföre: jag skall känna henne på
pulsen; för är det ingen annan nöd, ställer jag nog
till så fint att hon inte förstår det jag ser längre
än näsan. Jag har många gånger haft unga
matmödrar, som knappt vetat om äggen värptes eller
vexte på träd. Men se, när jag sagt till dem så
mycket som: ’hur befaller hennes nåd att jag lagar
den eller den rätten?’ och det då hetat igen: ’låt
mig först höra hur fru Brunsberg lagar den,’ har
jag alltid vetat hvad klockan varit slagen, och
relaterat hvarenda smula från början till slut. På det
sättet har det gått hvar dag, tills de slutligen lärt
sig så pass att de sjelfva kunnat ordinera för mig
bvad jag förut inlärt dem."
Fältväbeln log på ett sätt, som fullkomligt
uttryckte hans beundran öfver visheten i delta
förfarande. Och tillfredsställd med den tysta
hyllningen, återtog fru Brunsberg:
"Men se, det är just knuten att hennes nåd
inte hör till det slaget. För när jag häromdagen
frågade: ’hur befaller hennes nåd att jag lagar till
aladoben, fiskfärsen och hvad det var för något
mera’, svarade hon med ens: så och så, och det
re-elt, utan att stappla på så mycket som en half nypa
muskotblomma en gång. ’Men,’ sa’ hon, ’fru
Brunsberg gör för öfrigt som hon är van; jag har alla
dagar varit utmärkt nöjd med maten.’’’
”Sådant vett!’’ yttrade fältväbeln med ett slags
stilla andakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
